Det var den sommaren allting var alldeles perfekt.
Per svensson hade gått några tunga rundor mot sina kritiska belackare.
Och försvarat sin degenererade tabloid.
Juni var het det året.
Per Svensson bloggade.
Skrev sig närmare och närmare sig själv.
Skrev oss närmare sig.
Alla som läste väntade på den förlösande utväxlingen när linjerna skulle korsa sig.
Självreflektionen efter ett sokratiskt resonerande kunde bara ge dom rätt.
Alldeles snart nu kommer han avslöja sig, tänkte jag.
Jag saftade källaförrådet fullt av svartvinbärsgele, jordgubbsmarmelad, flädersaft, myntagele, smultronsorbé, champagnefläder. Satt på stentrappan och drack rosé, joggade ibland, och vattnade gräsmattan på kvällarna.
Det goda livet.
Och Per Svensson skrev om sina marmeladrecept.
Sina resor. Refererade Die zeit. Berättade om ett inrutat pendelliv Malmö-Stockholm.
Det kändes familjärt.
Jag tänkte på första gången jag läste honom . Det måste ha varit i Moderna Tider, eller i Månadsjournalen? Jag vet inte. Om jag ens läste Moderna Tider.
Kanske den enda gången. Jag var ung. Läste ett reportage av en Per Svensson och blev alldeles yr av att man kunde tänka så, veta sånt, resonera sådär.
Jag antar att det var ett första möte med en seriös, akademiskt dragen text.
Kulturkrocken var fascinerande. Underligt nog.
Sen fattade jag aldrig vad han gjorde på Expressen. När den gick ner sig.
Och fighten sen när Tomas Forser sa upp sig från teaterkritikuppdraget.
Det är gammalt alltihop. Jag lever långsamt.
Nu är Expressens kultursida en av de bättre, mer ambitiösa. En utblick mot Europa.
Och språket. Husguden Schwartz som tycks åtnjuta velodrom respekt gör mellanrummet mellan dess unga media-sumos och honom själv så ofantligt stort.
Men så plötsligt reste sig Per Svensson från terapisoffan och upphörde tvärt med bloggandet.
Eftersom han inte skrev gratis, hävdade han.
Jag trodde hela tiden att det var för att försvarsstaben sa att reflektion inte tillåts rollen som redaktör. Samtidigt som intellektet förbjöd honom skrivande utan reflektion.
Att sluta blogga är också ett bloggande.
lördag 3 mars 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Kul!
Tack för inbjudan. Nu blir du favorit!
Den enda blogg jag läst, och se där... Nu skriver jag också...
Uppmuntrande, roligt och tanke-eggande, som alltid när man pratar med dig. Fortsätt!! Mer och oftare!!
Skulle faktiskt inte känna igen Filippa. Tycker att det nya namnet på alliansen bör bli "Reinfeldt & pojkarna" alternativt "Freddy & the boys", oavsett så platsar även Maud.
Ett höjt ögonbryn: Eva Dahlgren har blivit svartlistad av Bush, eller nåt...???!!!
Livet går vidare med tomma cigarettpaket i fickan...
/S
Tack S!
Helt fantastiskt det här med cigaretterna!
Ärligt: jag tycker då att Du ska starta en sån här ... så kan jag hålla lite bättre koll på dig! ;)
Skicka en kommentar