Ett litet steg för människan, men ...

Jag ser Bildt som om han står med den liberala flaggan hissad i full storm.
Bredbent fastkilad i det nya allianslandet. Med den spetsiga upprorshakan högt i vinden.
Bruna, våta, svarta åkrar runt honom där han ska så landets nya frukt.
I ett första heroiskt försök att samla trupperna runt sig spär han på folkets urholkade förtroende för medier och låter samtidigt påskina att han representerar något annat.

Därför är det ingen slump att debatten är precis så splittrad att den inte går att se.
Den främsta frågan för utrikesministern är givetvis innehållet i den politik som han valts att representera, inte bara med vilket förtroende han gör det. Regeringens ställningstagande tycks byggas på det eventuella förtroende som bloggvärldens mumlande folkhord ger uttryck för.

Frågan kompliceras förstås av sammanblandningar och oklarheter mellan Bildts ekonomiska intressen och de därpå följande lobbygrupper och kontaktnät han är indragen i. De uppsåt han sålde sig för. Som en hora: jag är så här snygg, så här mycket cred har jag, vad kan ni få för det Nastac, Lundin Oil och East Capital?! Dessa inofficiella lojaliteter talar utrikespolitik till världen på ett mycket abstrakt symbolplan. Tolkningsmöjligheterna är varierande och Bildt påstod också, redan tidigt i dabatten, att detta inte är något som gemene man förstår.

När sedan Bildt gömmer sig i sitt bloggfäste snurrar det till hos redaktörer och utgivare. Plötsligt blir metadiskussionen om journalisternas granskande uppdrag en råttfälla. Till den måltiden har Bildt klätt sig i en annan kostym och säger sig vara förfolkligad. Som om Bloggvärlden vore en publicistisk arena när det i själva verket är ett samtalstorg. Nu kryddas till Bildts försvar med nyliberala fördomar om kontroll, demokratins hot läses in i en mediamakt av för mycket auktoritet och censur. Till förmån för individen och valfriheten anklagas statens förbudstradition.
Fortfarande hörs inget om de målsättningar regeringen önskar för sin utrikespolitik.

Till detta överraskande samkväm öppnas kranarna för folkets tvivel där mediakritiken plötsligt blivit en Bildtsk judaskyss. Som om kontakten mellan Bildt och hans bloggkommentarer på något underligt vis skulle vara både icke hierarkiska och demokratiska.

Att det är genom omfattande information och kunskap som folket jämlikt kan förvalta sin valfrihet verkar regeringen Reinfeldt inte vilja erkänna.

Bildt står där med sin flagga, vinden viner.
Men jag undrar: vad handlar frågan om för Bildt?