Jag brukar se henne gå förbi här med hunden.
En av alla dom som går i sitt.
Som i en sällsynt utandning går somliga i egenhändigt skapade världar.
Bortanför där ska orden, bilderna, vetandet reproduceras oavbrutet.
Nytt hela tiden. Upp på alla rubriker, på allas läppar, i alla förstasidor ska det,
kulturarvet.
Som om vårt långsamma tänkande ockuperats.
Jag vet inte vad hon behöver ha av allt det.
Hon går här med sin hund.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar