”Imitation och genusmyteri”

Man kan nästan se det på dom när dom går.
En ung kille på väg från fotbollsträningen.
13 år och säker på sin insats.
Han slänger med håret och dröjer lufsande i steget.

Den sociala världens konstruktion.
Hur man väljer att synas i den och se.
Performativitet, säger Judith Butler.

Zaniar Adami är en gås på radion.
Hur den än kritiseras: blattefieringen,
är han glad, för även där är medialiseringen innehållet.
”Det har väckt känslor, då har vi nått ut.” säger han.
Kanske har han rätt.
Man vet inte.
Hur många ord är det egentligen som har tagits över, och gjort skillnad?
Hora? Nigger? Queer?
Kan de här orden trots sin förtryckande historia bli laddade med motkraft exkluderingen förutan?
Jag undrar. Ärligt talat.

Utan ord är världen liten.
Det är en pompös paradox.
För begrepp fungerar ju främst genom sin exkludering:
I allt de inte är.
Stol är stol för att det inte är stöl.
Nigger är Nigger för att det inte är Nogger?
Men vad ÄR det da?
Det är det ajg undrar: vad ÄR Hora, om det inte är hora?

Jag kan inte bestämma mig:
Finns stol utan sin referent?
Finns Hora utan sin referent?
Eller ska man nödgas göra om referenten för att tjäna ordet?
Relativisera allt?

En gång satt Adami i panelen i en morgonsoffa,
den gången satt också den där långa mörka mannen som basar i en Liberal Tankesmedja (Tomas Idegard) i samma soffa.
Adami - som reportern i P1 säger är en fenomenal mediastrateg - slickade hans ass så att jag generades.
Jag tror att det var lite macho.
Det ordet försöker Gringo också göra om: för att de till en början var macho.
Om det gör dem mindre Macho, det vet jag inte?
Men de drar hela tiden upp nya gränser, för exkluderingen … och gör sig oåtkomliga.
Butler menar att Queer ska vara en exploderande rörelse som bryter upp kategoriseringen.
Men, inte kan ALLA ord ges samma funktion?

Kille 13 år, på väg från fotbollsträningen.
Han prövar stegen och går för att bevisa vad han inte är.
Måste han imitera identiskt, eller kan han förnya Det?