Klass över klass

Jag hoppades att Susanna Popova skulle lustmördas av Åsa Linderborg i Argument för sin nysläppta bok om Överklassen.
Popova är dock en vaxdocka som inte ens kostar på sig att puttas ur läge för att elegant kunna svänga sig upp igen. Nej, ointagligt försvarade hon överklassen som om den inte hade ett hierarkiskt ursprung präglat av ojämlikhet och förtryck. Linderborgs attacker utifrån berättelsen om sin alkoholiserade metallarbetarpappa tog därför inte alls skruv i Popova.

Popovatesens logska försvar hamrades oböjligt ur käften på den pärlprydda damen: utan ekonomiskt övertag, inget förtryck! (Överklassen är inte rik, alla gånger, och är därför inte alls några patroner som låter arbetare dra in sitt kapital.).
Men i försvaret fanns en uppenbar twist eftersom Popova hävdade att ingen är överklass som inte kan vittna om släktens, föralldel svunna, men ack så penningstinna dagar.
I tomrummet mellan historia och nutid kunde kritiken mot boken fått krut. För Popova skriver ju mestadels om postöverklassens bilder av vad som lägger sig över dem. Hennes intervjupersoner i 50- 60- års åldern berättar ju om hur det var. Deras förakt för det unga gardet med champagnesprutarorgier blir därför berättelsen om en kamp inom klassen mer än något som vittnar om en intressant dynamik till en annan: nyrik-klassen, utan tradition.

En intressant analysen kunde fokusera på hur de i överklassen lägger sig över varann, hur somliga faller - och av egenintresse håller sig kvar där med nostalgins brinnande facklor. Det skulle kunna bli som att läsa Orhan Pamuks Istanbul där allt redan är över. Farmor ligger sedan decennier i sin säng och ser bekymrat sina odugliga söner sätta sprätt på arvet som framgångsrika Fabrikörer generationer tidigare slitit ihop. Likaså skriver Pamuk om Istanbuls Hüzün, dess säregna men stolta melankoli över bl.a. de imperier som ligger i tidslager under stadens ruiner.

Men (suck), som historiker förstår väl Linderborg bättre än att halshugga Popova i Argument. Hon vet att bilderna av historien behövs. Därför kommer hon med sin roman, om arbetarklassen, berättad genom hennes fars livsöde. Och Susanna Popova är ju på inga sätt att jämföra med Pamuk.