Oh Doctor!

Jag vände mig trots allt tvekande om när handen tryckte ner dörrhandtaget.
Då vände jag mig om och frågade hur det skulle vara med kosten.
Han hade just suttit nersjunken i stolen med sin egen blekfeta lekamen och rullat tummarna mot armstödens manchesterfyllning och sagt att jag nog var för fet.
Nu förebrådde han mig att jag väl visste att färdiglagat och snabbmat innehöll för mycket salt.
Jag sa först ingenting. Sen försvarade jag mig lite lamt och sa att jag väl inte åt färdiglagat.

Doktor Nordström med uppknäppt vit rock under vilken hans tvättade jeans hölls upp av ett brunt brett åttiotalsbälte förvissade mig med all önskvärd tydlighet om sin leisure-style. Översitteristylisten utgick sedan utan åthävan från att jag var en white-trash slas. Som ensamstående mamma har man ju varit med om det förr. Kategoriseringen. Epidemiolog-generalisten säger att javisst: genomsnitts trashen äter skräp, dricker sjukhussprit, losar omkring i sin förort, blir fet och drar på sig onödigt högt blodtryck. Och varför ska en som Doktor Nordström behöva bry sig om det?

Du är för fet tjejen. Det är därför.
Jag gissar att ditt BMI ligger på VIIX.
Det är för mycket.
Du ska vägas.
Punkt. Slut.
"Gå till labbet. Du vet väl var labbet ligger?"

Jag sa inte hej och tack när jag gick. Jag tittade inte heller på honom när jag mötte honom i korridoren efter det att den vänliga och varma sköterskan som tog sjuttioelva blodrör tröstande sagt att han var ny (och arrogant). Den lilla lilla människans alldeles tandlösa försvar mot en makthungrig patron utan vidare kunskaper varken i sin profession eller i sitt bemötande. Jag frågade inte vad som stödde hans slutsatser att 7-8 kilo för mycket på en 37 årig kvinna som tränar aktivt, äter välbalanserad kost, inte röker, inte super, inte har högt blodtryck i släkten ändå ska ha ett velodromhögt tryck. Jag frågade inte heller om han hade några andra intressanta och troliga teorier om detta mitt tillstånd. Jag tillät honom kränka mig och pissa på min självuppfattning. Piskan ven dessutom i den dubbla bestraffningen när jag hatade mig själv sen för att jag inte protesterat.

Läkare må vara ett av de sämsta yrkena man kan ha. Man riskerar ju kraftigt att bara få möta sjuka, äckliga, svårt nergådda personer ur de lägre klasserna. Nä, helst vill man väl bli kirurg, sista stadiet kirurg, det där patient X (är det en människa?) rullas in desificerad, sövd och övertäckt av grönt.
En sån felsatsning! Så många A-barn på en och samma plats som den Läkarlinjen utgör som valt så fel! Det är bara vårdcentraler, vårdcentaler, vårdcentaler ... fulla av gamla, snoriga, pöbel och pack ... och Invandrare. Vårdcentraler där det sitter vulgära hypokondriker i stolarna mittemot dessa felsatsande Läkare som av sin dagliga utsikt av fula och tröstlösa ansikten bara vill vända sig om och hulka fram en uppstötning.