Man kanske kan kalla det för viruseffekten.
Detta när ett ord kommer i anhopningar ur många människors munnar samtidigt.
Just nu är det kontinuitet.
Överallt talas det om denna kontinuitet.
Är det bara den konservativa alliansens (som är ett ord på väg bort) fel?
Eller ska man tro att ett par decenniers värdenivellering satt sig i psyket på folk.
I går natt frågade mig en helt okänd herre vad mitt problem va.
Ja, han hade just påstått att han kunde hjälpa folk att bli av med det mesta.
Jag skrattade och sa att mitt problem var väl att jag inte vill bli av med mina problem.
Han skrattade inte, men sa torrt:
"Då kan jag inte hjälpa dig."
"Nä, se där ..." sa jag .
När jag kom hem kunde jag inte släppa försöket att formulera problemet.
Herregud! liksom, de där jävla problemen, vilka är dom?!? undrade jag.
Det var inte så lätt minnsann.
Men, sen kom ljuset:
-Bristen på kontinuitet, förstås!
Jag har då aldrig legat rätt i tiden.
Inte heller kan jag säga problemformuleringsprivilegiet, utan att staka mig ...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Kontinuitet - förstår man ju på en gång att det är ett uttryck sprunget ur överklassens imposanta glappkäftar. Som en förlägning av den välansade frisyren.
och förresten, tack gode gud för att du inte ligger i tiden. det finns bättre saker att lägga sin energi på. utan tvekan.
och om inte trendnissarna hade såna som oss att spegla sin glans emot skulle dom ju inte ha något självberättigande, så klart att vi måste ställa upp!
p.s
hehe
d.s
Hehe ... självklat, vad gör man inte. Man är en fredsduva helt enekelt, en försonande vind i spänningen mellan kategorierna (tänkte skriva "klasserna", men ändrade mig).
Fast, har du tänkt på vad det kan innebära: jag har ju nyss friserat mig, välansat och tjusigt?!
Så länge du inte bakåtslickar ditt levande röda i rätt mängd vax så har DIN frisyr inget med det hela att göra! Puss!
Skicka en kommentar